Herdenschutzlamas

Ich
habe im Herbst/Winter 2019/2020 einen Unikurs an der Universität in Alnarp, Schweden, über Schafshaltung besucht.

Eine Aufgabe war es einen populärwissenschaftlichen Artikel über ein interessantes Thema zu schreiben. Ich habe über die Möglichkeit geschrieben, Lamas als Herdenschutztiere vor Raubtieren einzusetzen. Der Text ist zwar nicht über Aussies, aber der eine oder andere hat ja Schafe und interessiert sich für das Thema.

Leider ist der Text auf Schwedisch, da der Kurs auf Schwedisch gehalten wurde. Vielleicht komme ich dazu, den Text auf Deutsch zu übersetzen, ansonsten kann ich Google translate empfehlen 😉

Kan lamor skydda dina får från rovdjursattacker?

Inom fårproduktionen vill man hålla antalet dödade får så lågt som möjligt av djurskyddsjäl, men också för att ha en så lönsam produktion som möjligt. En av huvudanledningarna till att får och lamm dör är rovsdjursattacker (Franklin & Powell, 1994). Andra dödsorsaker är parasiter och felaktigheter i utfodringen, men dessa kan man själv minska genom väl igenomtänkt betesschema, avmaskning, bra renhållning i stallet, vaccinering och rätt utfodring (Sjödin, 2007).

Av fåren förlorade till rovdjur i USA är över 60% dödade av prärievargar, över 15% från hundar och resten från puma, örn, björn, räv, rödlo och andra rovdjur (Franklin & Powell, 1994). Attacker från rovdjur kan man inte själv kontrollera till 100% men de kan minskas genom två olika strategier. Antingen genom att lokalt utrota rovdjuren, eller att inte ge rovdjuren en chans att komma åt fåren. Franklin och Powell beskriver att utrotning i USA görs genom jagt (från marken och via flygplan), fällor och gift (Franklin & Powell, 1994). Björn, varg och lodjur är på IUCNs röda lista och alla tre djurarter är skyddade under svensk lag och får därför endast jagas i mycket begränsad omfattning (Adamec et al., 2012).

Fåren kan bli skyddade från rovdjur via vakthundar, elstaket, inlåsning av djuren under natten, närvarande av boskapsskötare/camping och avskräckande maskiner med ljus, kanoner eller radio. Bästa skyddet av fåren är en kombination av flera tekniker för ingen teknik ger 100% skydd (Franklin & Powell, 1994).

Rovdjur och rovdjursattacker på får i Sverige

I Sverige fanns 2017 omkring 2900 björnar, och 2018 omkring 1200 lodjur och 300 vargar (Naturvårdsverket, 2019; Rovdata og Viltskadecenter, 2019). Sedan 2011 har antalet björnar och lodjur varit stabilt, men vargpopulationen har växt från ca 210 styck (Jones, 2011; Naturvårdsverket, 2019). Antalet får dödade av björn har varit ganska konstant  sedan 2009, men det är mycket intressant att antalet får dödade av varg och lodjur har förändrats dramatiskt. 2009 dödade  lodjur ungefär 80 får medan de dödade nästan 200 får under 2018. Även om vargpopulationen växte med nästan en tredjedel från 2009 till 2018, dödades 520 får under 2009 och 2018 bara 180 får (Frank et al., 2019). Det genomsnittliga antalet får en varg dödar har alltså sjunkit dramtiskt de senaste 10 åren, medan det genomsnittliga lodjuret nu dödar fler får.

En möjlig förklaring kan vara att det har investerats mycket i att sätta upp elstaket mot vargar men som är för lågt eller har för stort avstånd mellan trådarna för att effektivt stoppa lodjur från att komma in i fårhagen. Det finns lodjur som har hoppat över 2 m höga elstaket (Moilanen, 2019) men rekommendationen är 6 eltrådar fördelade upp till endast 1.1 m som det är möjligt att lodjuren ofta hoppar över (Sjödin, 2007). Lodjur lever och jagar ensamma och därför borde ett vaktdjur ha en bra chans mot lodjur och vara ett väldigt bra komplement till rovdjursstaketen.

Vaktdjur för boskap

Ett vaktdjur för boskap är ett djur som lever med boskapsflocken och hotar angripande djur. De förväntas arbeta självständigt utan order från människan. Vaktdjuret ska skydda boskapsflocken och samtidigt behöva så lite träning, vård och underhåll som möjligt (Franklin & Powell, 1994) för att vaktdjuret ska bli ekonomiskt lönsamt. Vakthundar är de mest kända vaktdjuren för boskap, men även lamor och åsnor har använts (Franklin & Powell, 1994; Jones, 2011).

Varför och hur vaktar lamor får?

Lamor tillhör familjen kameler och kommer från sydamerika där de används för att transportera saker i Anderna ända sedan Inka rikets dagar innan europeerna upptäckte kontinenten. I studien Franklin och Powell utförde, hade de flesta ranchägare en lama och i genomsnitt 250 till 300 får men en lama har använts för mellan 4 och 2100 får (Franklin & Powell, 1994). Nästan alla lamor i studien hade ingen tidigare erfarenhet som vaktdjur och var mellan 6 och 11 månader när de träffade får för första gången. Lamorna var nyfikna eller neutrala mot fåren när de träffades för första gången och fåren neutrala eller rädda. Fast det tog bara några timmar upp till en vecka tills de vande sig vid varandra.

Lamor är mycket sociala djur och aggressiv mot hunddjur (prärievargar, rävar, hundar, …), speciellt handjur är mycket territoriala och skyddar sitt område med alarmljud när de ser rovdjur (Franklin & Powell, 1994). När de har blivit vana vid sin fårflock, vaktar de fåren och deras område, alltså vår fårhage. Detta beteende uppvisar även kastrerade hanlamor.

När en lama ser ett rovdjur, varnar de fåren, ger larm, går eller springer mot rovdjuret och jagar bort det genom att sparka, trampa eller spotta på det. Laman kan även ställa sig mellan rovdjuret och fåren eller valla bort fåren. I undersökningen som gjordes i USA rapporterades det bara i  3% av rovdjursincidenterna att laman gick eller sprang bort från rovdjuret (Franklin & Powell, 1994; Nyström, 2018). Ranchägare har även berättat att lamor har dödat prärievargar, murmeldjur och bisamråttor (Franklin & Powell, 1994).

80% av ranchägarna tyckte att vaktlamor är väldigt effektiva eller effektiva. Bara 5% tyckte att de inte var effektiva mot rovdjur. Utan lamor förlorade fåruppfödarna i snitt 11% av sina fårflock och med lamor förlorades bara ca 1% av fåren, vilket kan antas föklara deras positiva inställning till sina lamor (Franklin & Powell, 1994).

Vaktlamor vs. vakthundar

För att bättre uppskatta bondens ekonomi i att använda en lama jämfört med vakthund, så kostar en vakthund i genomsnitt  ca 6750 kr per år när man utgår från kostanden för valpen med 10000 kr, 3000 kr/år för foder, 6500 kr/år för försäkring och en förväntad livstid på 5 år (Jones, 2011).  I värsta fall kan hundar skada fåren, vara aggressiva mot människor eller får eller störa grannarna när de skäller och de behöver därför mycket mer träning än lamor. Får att vara effektiva vakthundar behöver de växa upp med fårflocken även om de inte kan skydda från rovdjur förrän de är ca 1 år gamla. De behöver också dagligen hundfoder och är mer benägna att bli dödade i trafikolyckor än lamor (Franklin & Powell, 1994). I Sverige behöver man ha tillstånd från Viltskadecentret för att hålla en boskapsvaktande hund för att få dispens från 16 § i lagen om tillsyn över hundar och katter och att kunna ha hunden lös året om (Jones, 2011).

Inköpskostnaden för en lagom ung lama är jämförbar med en hundvalp, men de behöver bara några dagar för att kunna börja skydda en flock får vilket de kan göra effektiv från 1 till 2 års ålder. De har längre livstid (10-15 år), äter samma foder som fåren, kräver mycket mindre arbetstid för träning och socialisering vilket sammantaget gör att man jämfört med vakthundar får mer skyddseffekt för sin investering av pengar och tid (Franklin & Powell, 1994; Jones, 2011).

Om man arbetar med vallhundar är dock en nackdel att lamor försvarar sina får även mot vallhundar och man bör därför ha möjlighet att separera laman från fåren innan man låter sin vallhund jobba. Okastrerade hanlamor kan bestiga tackor och skada eller tom döda dem så man bör se till att det är kastrerade hanar man har och Franklin och Powell såg ingen skillnad i effektiviteten mot rovdjur mellan kastrerade och okastrerade lamor (Franklin & Powell, 1994).

Passar en lama till dig?

Det beror väldigt mycket på omständigheterna men många fåruppfödare skulle förmodligen kunna ha nytta av en lama för att ge fåren bättre rovdjursskydd. Speciellt om du bor i ett mer tätbefolkat område där många människor passerar fårhägnen kan det vara opassande med vakthundar då dessa kan vara aggressiva mot människor. Däremot om du använder vallhund för att arbeta och flytta fåren med hjälp av den, kan det vara opraktiskt att varje gång  behöva locka till sig eller fånga in laman innan man kan börja. Eventuellt kan det vara möjligt att lära laman att vallhunden tillhör gården, men då är den kanske inte lika aggressiv mot andra hunddjur heller.

I alla fall rekommenderas det att inte bara använda vaktdjur utan kombinera dessa med elstaket och i enstaka fall skyddsjakt när rovdjuren inte hindras ifrån att riva får trots vaktdjur och elstaket.

Referenser

Adamec, M., Álvares, F., Anders, O., Andrén, H., Balciauskas, L., Balys, V., … Zlatanova, D. (2012). Status, management and distribution of large carnivores – bear, lynx, wolf & wolverine – in Europe. European Commission, (December), 1–200. Retrieved from citeulike-article-id:14037405%0Ahttp://mfkp.org/INRMM/article/14037405

Frank, J., Månsson, J., & Höglund, L. (2019). Viltskadestatistik 2018. Retrieved from https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/vsc/vsc-dokument/vsc-publikationer/rapporter/viltskadestatistikrapporter/viltskadestatistik-2018-1-webb.pdf, 1-24.

Franklin, W. L., & Powell, K. J. (1994). Guard Llamas – A part of integrated sheep protection. College of Agriculture, Iowa State University,1-12.

Jones, H. (2011). En jämförelse av hund , lama och åsna som boskapsvaktare i Sverige. Sveriges lantbruksuniversitet, 1-14.

Moilanen, M. (2019). Lodjur som hoppar in i vilthägn får skjutas. Retrieved December 22, 2019, from Jaktjournalen website: https://www.jaktjournalen.se/lodjur-som-hoppar-in-i-vilthagn-far-skjutas/

Naturvårdsverket. (2019). Naturvårdsverket. Retrieved December 22, 2019, from http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Statistik-A-O/

Nyström, J. (2018). Så skyddas tamboskapen bäst. Forskning Och Framsteg, 1-8.

Rovdata og Viltskadecenter, S. (2019). Beståndsstatus för stora rovdjur i Skandinavien. Retrieved December 22, 2019, from https://brage.nina.no/nina-xmlui/handle/11250/2501509

Sjödin, E. (2007). Får. Stockholm: Natur och Kultur.